Fri press- och yttrandefrihet

I Sverige har vi press- och yttrandefrihet. Det innebär, inom vissa bestämda ramar, att vi har rätt att starta tidningar och skriva vad vi vill. Det innebär också att vi har rätt att uttrycka våra åsikter utan att riskera censur eller att staten får kasta oss i fängelse eller på något annat sätt straffa oss. Det finns dock en del undantag från dessa friheter. Du får till exempel inte sprida hat eller hets mot särskilda grupper i samhället, och vissa symboler (framförallt sådana som är förknippade med nazism) får inte användas hur som helst. Om du har eller uttrycker sådana åsikter anses det gå över yttrandefriheten i och med att du blir ett hot mot andra människor.

Sverige har fyra grundlagar; regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetslagen och successionsordningen. Av dessa har två med press- och åsiktsfrihet att göra. Tryckfrihetsförordningen innebär att alla medborgare har rätt att trycka, distribuera och spridda flygblad, böcker, tidskrifter och annat tryckt material. I Sverige innebär även tryckfrihetslagen att alla medborgare fritt ska kunna ta del av tryckta dokument eller annat källmaterial hos domstolar eller andra myndigheter (den så kallade Offentlighetsprincipen). Yttrandefrihetsgrundlagen är skapad för att skydda rätten till att sända Tv, radio och att publicera filmer, texter och bilder över internet. Yttrandefrihetsgrundlagen skyddar rätten att sända radio och Tv och att publicera texter, bilder och filmer på internet. Tillsammans med tryckfrihetsförordningen skyddar alltså yttrandefrihetsgrundlagen folkets yttrande- och åsiktsfriheter.

Var går gränsen för yttrandefrihet?

Gränsen för yttrandefriheten är en omdiskuterad fråga, och en som blivit än mer aktuell med dagens digitala medier och med införandet av lagen om hets mot folkgrupp (HMF). Tidigare var yttrandefriheten mer absolut, och det var svårt för staten att driva process mot sådant som yttrades i stängda rum. Idag är dock våra stängda rum allt mer offentliga och det finns flera fall där folk åtalats och fällts för saker de har publicerat på till exempel sina egna Facebooksidor. Flera av dessa fall (som nästan uteslutande handlat om rasism eller annan hets mot folkgrupp) har blivit mycket omdiskuterade i och med att gränsen mellan vad som är privat och vad som är offentligt inte är helt klar här.

Var går gränsen för pressfrihet?

Inte heller pressfriheten är absolut utan det finns gott om exempel på tidningar som har fällts för hetsbrott. Oftast är det tidningar i den högerextrema miljön som har fällts, eller för den delen åtalats och friats i de fall där de lyckats balansera på gränsen för vad som är tillåtet. I vissa fall kan även uppgifter som anses kunna skada rikets säkerhet gå över pressfriheten, vilket en publicist bör tänka på innan han eller hon publicerar den typen av känsliga uppgifter. Det här är givetvis något som aktualiserats ytterligare av det amerikanska presidentval där Donald Trump valdes, och där flera använde sig av motsvarande svenska utgivningsbevis för att sprida falska nyheter med syfte att destabilisera demokratin.

Press- och yttrandefrihetens historia i Sverige

Den svenska yttrandefriheten har en lång historia. Redan 1766 formulerades den första tryckfrihetsförordningen av prästen och riksdagsledamoten Anders Chydenius. Han inspirerades av de liberala och frihetliga rörelserna i Europa och Amerika. I samband med detta instiftades även den svenska offentlighetsprincipen som är ovanligt långtgående och ger medborgarna rätt att ta del av underlag till nästan alla offentliga beslut. Även om flertalet kungar och statsministrar försökt göra inskränkningar i dessa lagar har de bestått i över 250 år (under andra världskriget infördes dock tillfälliga inskränkningar tillsammans med ökad censur). En viktig person för att säkra tryckfriheten var Lars Johan Hierta som med sin tidning Aftonbladet gång på gång utmanade makten och såg till att få den så kallade indragningsrätten avskaffad.

Ansvarig utgivare

En central del i tryckfriheten/pressfriheten är att det ska finnas en ansvarig utgivare för en publikation. Denna person har som uppdrag att läsa igenom det som ska gå i tryck eller publiceras digitalt och säkerställa att de pressetiska reglerna följs och att artiklar eller texter inte innehåller något som kan resultera i ett åtal om hets mot folkgrupp. Den ansvarige utgivaren är sedan personligt ansvarig för det som står i tidningen, och om det visar sig att något slunkit igenom så kan han eller hon dömas för det. I vissa fall när det kommer till förtalsliknande situationer är det dock tidningen som blir skadeståndsskyldig, men det är fortfarande den ansvarige utgivarens uppgift att se till att sådana situationer inte uppstår.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *